Russian Neoclassical/Romantic Painter, 1799-1852,was an internationally renowned Russian painter. He is regarded as a key figure in transition from the Russian neoclassicism to romanticism. Born of French parents in Saint Petersburg, Carlo Brulleau (as his name was spelled until 1822) felt drawn to Italy from his early years. Despite his education at the Imperial Academy of Arts (1809?C1821), Briullov never fully embraced the classical style taught by his mentors and promoted by his brother, Alexander Briullov. After distinguishing himself as a promising and imaginative student and finishing his education, he left Russia for Rome where he worked until 1835 as a portraitist and genre painter, though his fame as an artist came when he began doing historical painting. His best-known work, The Last Day of Pompeii (1830?C1833), is a vast composition compared by Pushkin and Gogol to the best works of Rubens and Van Dyck. It created a sensation in Italy and established Briullov as one of the finest European painters of his day. After completing this work, he triumphantly returned to the Russian capital, where he made many friends among the aristocracy and intellectual elite and obtained a high post in the Imperial Academy of Arts.   Related Paintings of Karl Briullov :. | Riders | Portrait of Vasily Zhukovsky | Portrait of Ulyana Smirnova | Italian Midday | The Murder of Prince andrew of Hungary by order of giovanna of naples |
Related Artists:
Lodewyck Toeput
Mechin ca.1545-Treviso 1610
Napoletano, Filippo
Italian, approx. 1587-1629 Italian painter and engraver. From 1600 until at least 1613 he was in Naples, where the naturalism of landscape painters from northern Europe, particularly Paul Bril, Goffredo Wals ( fl 1615-31) and Adam Elsheimer, influenced his early development. After 1614 he was in Rome and became acquainted with the landscapes and seascapes of Agostino Tassi. In 1617 Cosimo II de' Medici summoned him to Florence, where he worked closely with Jacques Callot. Filippo sketched in the Tuscan countryside, and pen-and-wash drawings such as the Landscape with a Rustic House (Florence, Uffizi) capture effects of bright sunlight. He developed a new kind of realistic landscape, showing small scenes that suggest the charm of country life; examples are the Country Dance (1618; Florence, Uffizi), the Mill (Florence, Pitti) and the Fair at Impruneta (Florence, Pitti). In 1620-21 he produced a series of etchings of Skeletons of Animals, dedicated to the scientist Johann Faber, and in 1622 twelve etchings of Caprices and Military Uniforms (signed Teodor Filippo de Liagno).
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.